Kanske lite nytt om Charles Emil Hagdahl? Konsthistorikern Urban Windahl har hittat ett hittills okänt porträtt av hustrun Emilia Gylling och kartlagt Hagdahls intresse för Bellmans värld. Urban Windahl har bedrivit forskningar på Kungliga Biblioteket i Stockholm.
I samband med forskningen i bellmansångaren och krigsrådet Claës Fredrik Lauréns (1803-77) porträttsamling på Kungliga biblioteket har jag funnit porträtt av både Charles Emil Hagdahl och hans hustru Emilia Gylling, samt hennes syster och svåger. Då samlingen felaktigt har beskrivits som porträtt av Bellmanska sällskapet, som bildades 1824, har porträtten troligen inte blivit kända eller uppmärksammats i tidigare sammanhang.
Bellmanska sällskapet var nämligen en förening för endast män och bestod totalt av högst ett fyrtiotal medlemmar och upphörde redan på 1840-talet. Den Laurénska porträttsamlingen däremot består av mer än 300 små akvarellerade profilteckningar utförda i Stockholm mellan 1822 och 1876 - och en tredjedel är kvinnoporträtt!
Mansporträtten består till stor del av män från Bellmanska sällskapet och Par Bricole där Bellmans verk utgör grunden, samt Sällskapet där även kvinnor var välkomna. Laurén var själv medlem i samtliga sällskap och de avbildade kan ha varit personliga vänner till honom. De flesta var högre tjänstemän i Stockholm, speciellt inom statens och juridikens områden. Ibland finns även deras hustrur och vuxna barn avporträtterade.
Emilia Fredrika Gylling (1814-1857)
Hagdahls hustru
Emilia Gylling (1814-1857) avbildad 1839, 25 år gammal två år före äktenskapet med Charles Emil Hagdahl.
Emilia är en av de 100 kvinnor som porträtterats och där dåtidens hår- och klädmode kan studeras i både färg och form och därmed har ett särskilt kulturhistoriskt värde. I flera fall skriver Laurén de kvinnliga namnens franska form och Emilia står som Emilie Gylling och är då 25 år. Kanske kallade hon sig själv det i vänkretsen i ungdomen?
Emilia var dotter till den förmögne kryddkramhandlaren och husägaren vid Hötorget Carl Fredrik Gylling. Av honom ärvde hon en förmögenhet och Hagdahl köpte efter deras ingångna äktenskap Tidö slott, dvs Axel Oxenstiernas 1600-talsgods.
Deras ende och gemensamme son Charles Emil avled endast 3 år gammal 1846 och 1857 avled även Emilia av lungsot 46 år gammal.
Charles Emil Hagdahl (1809-1897) trettiofyra år senare, 62 år, då medlem i både Par Bricole och Sällskapet. Akvarellerade porträtteckningar av Claes Fredrik Laurén, motivens höjd ca 7- 7,5 cm. Kungliga biblioteket.
Hedvig Charlotta Gylling (1806-1887)
Emilias syster
Emilias syster Hedvig Charlotta Gylling (1806-1887) och hennes make, och därmed Charles Emils svåger, bryggaren Pehr Bra ndelius (1801-1841) avbildade 1839, dvs samma år som Emilia. Pehr avled bara två år senare. Deras gemensamme son brukspatronen och bankdirektören i Rosta (Närke) Per Fredrik Brandelius (f. 1832) blev sedermera en av arvtagarna efter Charles Emil. Brandelius dotter Emilia Johanna Charlotta Brandelius (1831-1873) gifte sig med linköpingssonen, sedermera professorn i pediatrik, Hjalmar A Abelin (1817-1893).
Även musikaliskt intresse för Bellman
Att Charles Emil Hagdahl var en vän av skön konst vet vi, men kanske var han även också en beundrare av Bellman. Gösta Adelswärd skriver i sin biografi över Hagdahl, att det berättas att Hagdahl var "mycket musikalisk, hade god sångröst och komponerade visor som han föredrog till eget gitarrackompanjemang. Enligt traditionen skall hans talang som vissångare uppmärksammats såväl i Paris charmanta salar som på Englands herresäten".
Ett piano, noter och nothylla i Hagdahls bouppteckning visar på att det musicerades i familjen. Till döttrarna Johanna och Amalia hade han testamenterat varsin gitarr. Johanna fick även en nothylla och "diverse tryckta och skrifna noter".
Hagdahl hade under studietiden i Uppsala varit medlem i studentsällskapet Turkiska Musiken, som vid denna tid "bokstavligen gjorde mycket väsen av sig". Deras bullersamma och nattliga framföranden på gator och torg, med sällsamma instrument som grytlock och visselpipor, väckte stadsbornas hat i så hög grad att sällskapet tvingades upphöra. Orkestern skall dock ha varit bättre än sitt rykte, med allt från violiner, altfioler och cellon till trumpeter och valthorn och med sedermera kyrkoherden Meurling i Strängnäs på klarinett. Hagdahls instrument var "Tambour de basque och triangel", dvs rytminstrument.
Turkiska Musiken fick en efterföljare i Juvenalerna, en liten krets där studentsång med gluntar florerade. Hagdahl blev 1868 inbjuden till en juvenalfest i Uppsala och fick då tillägnat sig en egen strof av Glunten: "En Doktor lång, med städat skick, Och grandör till måttet, Sin Luthas toner blanda fick, Med harpan uppå Slottet ...". Det är kanske inte alltför vågat att påstå att denna uppmärksamhet berodde på att Hagdahl även deltagit i studentsången under sin studietid?
Bland andra yngre och äldre medlemmar av bellmansällskapet Par Bricole och Sällskapet avbildas Hagdahl 1873 av Laurén i Stockholm. Charles Emil blev medlem i Par Bricole som 29-åring och hade då varit medlem i 35 år. 1888 blir han utnämnd till Jubelkommendör, vilket innebär att han varit medlem i 50 år. Vid sin död 1897 finns han noterad i graden Durchseende broder, vilket skulle innebära att han till och med varit medlem i hela 59 år! Han verkar alltså ha trivts i detta sällskap där Bellmans parodi på ordenssällskap stod i centrum och där sång, tal, musik och skådespeleri frodades i humorns tecken. Här hade han nog nytta av sin sångröst, sitt gitarr- och lutaspelande och sin studentikosa erfarenhet från uppsalatiden och kunde känna sig ung.
Hagdahl skänkte enligt, ett protokoll i maj 1895, "en större boksamling" till Östgöta nation i Uppsala. Enligt Adelswärd fanns bland dessa ett par originalupplagor av Bellmans skrifter. Kanske var alltså även Hagdahl en av de sångare som framförde visor av Bellman?
Urban Windahl
pensionerad konsthistoriker
Källor:
Adelswärd, Gösta: Charles Emil Hagdahl, Föreningen Gamla Linköping nr 13, 1971.
Klara församling, dödböcker, Stockholms stadsarkiv.
Stockholms rådhusrätt, 1:a avdelningen, Bouppteckning 1898-190-no, Stockholms stadsarkiv.
Claës Fredrik Lauréns porträttsamling, Kart- och bildenheten, Kungliga biblioteket.
Par Bricoles arkiv, Stockholms stadsarkiv.
Svenska portättarkivet, Nationalmuseum.
Sällskapets medlemsmatrikel, Stockholm.
Uppsala universitetsbibliotek, handskriftsenheten.